to liz
Förmodligen är det alldeles för långt mellan gångerna och vi ses allt för sällan. Det känns helt och hållet oviktigt att uppdatera här, lika mycket som det känns outhärdligt att inte ses oftare. Ibland, som idag, när jag inte har nått jobb, så planerar jag inför framtiden, som kommer snabbare än vad som är okej. Jag planerar C-uppsatser, bokinköp, sommarkurser och skriver problematiseringar och frågeställningar angående det politiska tillståndet i Syrien. Allt sånt där som inte har någonting med dig att göra. Ja, förutom det där med bokinköpet då.
Sinom tid så flyttar jag härifrån igen. Vi har klarat det förut, jag vet ju det, men det är så tryggt att ha dig nära. Det känns så naturligt och jag önskar mig dig till staden i väst så småningom!
Bella's birthday cake was burning
Ikväll har det, som kan tydas av bilderna, städat och stökats i nordvästra flanken. Detta för att väga upp den mogna starten på helgen med kollegorna i fredags och med allrakäraste vännerna igår.
I fredagskväll firade vi min 21,5års dag med pompa och ståt. Egenbakad tårta med rosa glasyr, rosa glitter, silverkulor och lila hjärtan på, fick jag en prinsessfödelsedag mitt i den kallaste vintern.
-32°C lördagmorgon 8.12
almost everything i wish i'd said the last time i saw you
Med trötthet och avstånd kommer avsaknaden av umgänge som ett brev på posten. Tur som jag har, är systra mi i huset. Hon får mig att känna mig sådär systerlig och snäll och jobbig. Precis som jag gissar att en syster ska känna sig. Det är annorlunda, och fint.
.
Låtar går på repeat medan jag gör lemon curd och helt utmattad tar mig igenom kvällen. Saknar svunna tider och vänner från förr. Saknar de som är nära och önskar att helgen kommer snart.
betydligt värre än att låta dig gå
Det finns så många ord. Fina som fula. Mina, fast allra mest är de dina. Hundra tankar och funderingar som präntas ner och raderas lika snabbt, når aldrig dig, men it doesn't mean that I don't love you. Det är snarare en rädsla att verka sentimental och angelägen. När det i själva verket är en vänskaplig gest - och ett tack.
my best friend
Jag ville skriva om min bästa vän. Om hur hon alltid får mig att må bra, alltid lyssnar och vet precis hur det är.. Hon, som verkligen driver mig, som ger lika mycket som hon tar. Hon som jag har svårt att vara utan. Hon som alltid är med mig. Här hos mig, här är hon alltid. Och lika fantastiskt är det varje gång vi ses.
Att skriva om henne kräver tid och tankar. Här finns så mycket jag vill berätta, allt från stjärnklubben till promenaderna under stjärnorna och glädjen hon kände när jag började dricka te. Sedermera skjuts det upp. Förr eller senare sitter jag här och präntar ner de ord jag vill skriva, om min bästa vän.
sen du var här har allting blivit större
Det tåls att upprepas, att allt känns så otroligt bra! För precis ett år sedan anlände jag till Brighton för att spendera årets första halvår där. Bakom mig lämnade jag en fantastisk höst och ett Umeå som kom att bestå. Ja, det var med tårar jag lämnade min hemstad den där gången, för så länge sedan. Hem kom jag ju tillslut, efter en osedvänligt bra tid, i tårar även då. Av helt andra anledningar.
Idag, ett år senare, kan jag med glädje se tillbaka på ett år fyllt av äventyr och framför allt fyllt med helt otroliga människor. Som Madeleine och Sara, eller som Rebecka, mormor och morfar. Nya ansikten har beblandats med de som alltid varit vid ens sida.
Det här året har jag lärt mig både ett och annat, mest har jag nog ändå kunnat fortsätta på min bana, följa mitt motto, att allting kommer ordna sig tillslut. Det spelar ingen roll var man hamnar, vad man gör, vilka man träffar eller vad man har. På ett eller annat sätt kommer man hamna precis där man ska vara.
Rebeckas väg till var hon hamnat nu, mitt i lyckan och berusningen av den fina kritken, är en sån sak som får en att tro på drömmar igen, på hoppet om att en dag, komma precis dit man vill. Hennes fantastiska insats i detta projekt gör mig rörd till tårar och stolt som en tupp. Se hennes bilder här! Det här året har fått mig att göra just det, tro och hoppas igen, att drömma mig bort, in i framtiden. Att vilja dit. Till min framtid. Och att göra det bästa av varje dag, kämpa för det jag har, för den jag är.
We Are All Where We Belong
Ikväll har jag varit med den bästa människan jag vet. Imorgon åker jag till en annan bästis och fortsätter spela sönder We are all where we belong, förra årets bästa skiva. Ungefär. Novembers bästa i vart fall. Går i tusen bitar snart för att jag vill att morgondagen redan ska vara här. Det är inte okej.
We Are All Where We Belong
Ikväll har jag varit med den bästa människan jag vet. Imorgon åker jag till en annan bästis och fortsätter spela sönder We are all where we belong, förra årets bästa skiva. Ungefär. Novembers bästa i vart fall. Går i tusen bitar snart för att jag vill att morgondagen redan ska vara här. Det är inte okej.
We are All where We Belong
Ikväll har jag varit med den bästa människan jag vet. Imorgon åker jag till en annan bästis och fortsätter spela sönder We are all where we belong, förra årets bästa skiva. Ungefär. Novembers bästa i vart fall. Går i tusen bitar snart för att jag vill att morgondagen redan ska vara här. Det är inte okej.
Dream a Little Dream
Pinterest gör mig sömnlös. Tackar Josefin för detta. På bilden ovan skådas mitt drömkök. Nu ska jag leda mig själv in i drömmarnas värld, den mer subtila och abstrakta drömvärlden, långt från Pinterest. Ty sova bör man, annars dör man.
I Want the World to Stop. Either that or Skip a Beat.
Frågan är: borde AAVE användas i det amerikanska skolsystemet? Svaret är tvetydigt och motivationen till skrivandet tryter. Alla barn har rätt till lika utbildning, period. No matter what race, colour, sex or national origin, det är till och med det amerikanska välfärdssystemet smart nog att ha beslutat. Därför borde det vara ett glasklart utslag på frågan, och problemen borde vara ickeexisterande. Men det är det ju inte. Så varje gång jag sätter mig och skriver min uppsats blir jag jätteupprörd och förstår inte hur jag ska kunna skilja på subjektivitet och objektivitet. Det är nästintill omöjligt detta. Trots allt, skall jag nu sätta mig ner och skriva om så det blir en mer balanserad uppsats inför helgens opponering - Gör om, gör rätt, kort och gott.
Det faktum att jag klev upp klockan 5, druckit 7 koppar kaffe och knappt kan koncentrera mig på att ens skriva detta ska nog ta detta uppsatsskrivande till en alternativ nivå! Mango på det?
I'm Going Back Home from the West Coast
Lämnar nu min oas i det kaosartade livet, åker ifrån Alingsås med en väska fullpackad med fina minnen och anekdoter. Mot Umeland!
Saalbach 2012
Vi klarade det! Veckan har innehållit 44 timmar buss, massvis med snö, nya vänner, Europas bästa afterski, fantastisk åkning och offpist så det stänker om det. En helt fantastisk vecka i Alperna med andra ord, precis som det ska vara.
Bättre start på det nya året är svårt att hitta. 2012 kommer leverera.
i'm so tiiired and i caaaaan't sleeeeep
Nirvana – Pennyroyal Tea
Japp, väldigt mycket the story of my life för tillfället. Jag kan inte somna. Period.
Japp, väldigt mycket the story of my life för tillfället. Jag kan inte somna. Period.
fact:
"Det blir så tomt ... De är ju inte du."
